I Called Him Morgan

En filmisk duett

– intervju med regissören Kasper Collin om arbetet bakom I called him Morgan.

Regissören Kasper Collin fick uppmärksamhet för drygt tio år sedan för sin långfilmsdokumentär My name is Albert Ayler. Nu är han tillbaka med ytterligare en hyllad lång dokumentär, som precis som tidigare skildrar en framgångsrik jazzmusiker som dog för tidigt. Men, I called him Morgan handlar inte bara om musikern Lee Morgan utan även Helen Morgan. Kvinnan som både räddade och ändade Lees liv.

Kasper Collin berättar från sin hemstad Göteborg att intresset för Lee Morgan väcktes av en slump för cirka åtta år sedan då han såg ett klipp på YouTube med Art Blake and the Jazz Messengers från en tv-inspelning i Japan, 1961. I klippet spelar de låten Dat Dere och Lee Morgan spelar solot.

-        För mig hade Lee fram till dess varit förknippad med sin hitlåt The Sidewinder. En låt som aldrig varit någon personlig favorit och jag hade därför inte lyssnat så mycket på Morgan tidigare. Genom Lees solo i klippet förstod jag att här fanns en otroligt begåvad och sökande konstnär och jag hittade fram till fantastiska plattor som Search for the New Land. Och så växte idén att göra en film om Lee fram, säger Kasper Collin.

För många är det välkänt att Lee Morgan var ett musikaliskt underbart som spelade med de allra största jazznamnen redan som tonåring och att han tidigt fick kontrakt med det legendariska jazzskivbolaget Blue Note. Många vet kanske också att han relativt ung sköts till döds. Men det är inte lika känt att det var en kvinna som tidigare kan sägas ha räddat Morgans liv som sköt.

Kasper Collin berättar att när han i sitt inledande arbete träffade personer som varit nära Lee Morgan började de flesta att prata om de sista fyra åren av Morgans liv och om hans relation med Helen. De pratade kärleksfullt om henne och berättade att Lee hade varit nära att dö i ett missbruk under 1960-talet men att Helen hade hjälpt honom tillbaka när ingen annan kunde. För Kasper Collin växte intresset för historien när han insåg att det var samma Helen som en snöig natt i februari 1972 sköt Lee i pausen under en konsert på den lilla New York-klubben Slugs.

-        Det var något av en grekisk tragedi över det hela.

2009 kom Kasper Collin kom i kontakt med den amerikanska musikjournalisten Larry Reni Thomas. Thomas hade gjort en bandad intervju med Helen bara någon månad innan hon dog 1996. På inspelningen berättar Helen inte bara om sitt liv och livet med Lee Morgan utan också om den där ödesdigra natten när hon sköt. För Kasper Collin var det inte bara berättelsen som grep tag utan även Helens röst.

Kasper Collin har arbetat med filmen under en sjuårsperiod och klipperioden var utsprid över tre och ett halvt åt med ett års sammanlagd klipptid.

-        Vi jobbar inte med projektet varje dag förstås men jag hade planerat en lång klipptid. Det var något jag lärde mig från min förra film.

Han beskriver klippningen som helt avgörande för en film som I called him Morgan och att det viktigaste arbetet för honom som producent är att skapa förutsättningar för det.

-        Jag klipper mycket själv och sitter och testar olika gestaltningslösningar men jag har också jobbat med tre toppklippare. Utan dom hade det inte blivit den filmen jag siktade mot.  

Tillsammans med klipparen Eva Hillström, som också var involverad i My name is Albert Ayler, jobbade Kasper fram en första grov version av filmen. De arbetade också mycket med ett första urval av stillbilder och musik. I nästa fas tog Hanna Lejonqvist vid efter Eva, ett arbete som fokuserade på gestaltningen, att få berättelsen att fungera och att väva in musiken.

-        Musikens närvaro, att ge plats åt den, var fundamental för min del. Tittaren måste få en chans att känna kraften och skönheten i musiken.

I den sista vändan med filmen putsade Kasper Collin filmen med klipparen Dino Jonsäter.  

-        Det gällde bland annat en lång sekvens med musik och stillbilder som jag verkligen ville få att fungera så bra som möjligt utan att det krockade med filmen i övrigt. Alla dessa insatser och samarbeten med de här klipparna är avgörande för filmen.

Under klipparbetet har dem fogat samman alla uppletade delar och bilder till en helhet. I called him Morgan bygger på mycket arkivmaterial, som kan ta lång tid att hitta.

-        Jag gillar att göra research och jobbar mycket med det. Det är ett slags detektivarbete. Stillbilderna som används i filmen kommer från min egen research och personerna som medverkar i filmen har jag i de flesta fall själv sökt upp men jag har också haft en hel del hjälp. Bland annat av personer i USA som letat i diverse arkiv. I USA finns inga egentliga centrala arkiv, vilket finns på flera håll i Europa, allt är väldigt utspritt. 

Filmen innehåller däremot inte enbart arkivmaterial. Framför allt var det en utmaning att hitta rätt visualisering till den bandade intervjun med Helen Morgan, vars röst är avgörande för filmen. Bilderna som till stor del ackompanjerar hennes röst spelades in i New York, bland annat tillsammans med filmfotografen Bradford Young som nyligen Oscarnominerades för fotot till Arrival och Erik Vallsten.

-        Vi jobbade med gamla 16-mm Bolexkameror som var ombyggda till Super 16 och filmade material som skulle förmedla en känsla nånstans mitt emellan hemfilmade smalfilmer och ett mer poetiskt bildspråk. Jag har svårt för typisk rekonstruering så detta var en utmaning för mig att knäcka personligen. Vi filmade också flera snöstormar i New York. Det materialet utgör en viktig komponent i filmen och bäddar in hela den sista kvällen och natten i filmen. 

Kasper Collin beskriver arbetsmetoden bakom I called him Morgan som liknade den i genombrottsfilmen My name is Albert Ayler men att musiken, personerna och berättelserna skiljer sig från varandra. Den första filmen var medvetet hårdare och kantigare i klippningen för att följa Albert Aylers musik och hans syn på vad som är vackert. My name is Albert Ayler handlade visserligen delvis om Aylers relation till sin bror men den var främst ett porträtt av Albert Ayler och hans kamp med sin musik. 

Eftersom Lee Morgan har en annan musikalisk stil än Ayler så är filmen också klippt annorlunda; lite mjukare men med små temposkiftningar i olika delar. Dessutom handlar I called him Morgan mer om relationen mellan Lee och Helen där båda får ta plats. Kasper Collin berättar att operaregissören Peter Sellars förtjust beskrev I called him Morgan som en duett mellan Lee och Helen, mellan Lee's trumpet och Helens röst.

-        Jag gillar den beskrivningen och det ligger nära hur jag arbetade med filmen och materialet i den, avslutar Kasper Collin.

Av Per Eriksson